På årets första Vänner-visning med Filmstadens kultur stod Mauritz Stillers stumfilm Erotikon från 1920 på programmet. Det ville man ju inte missa, stumfilm är ju sånt man gillar som filmnörd. Problemet är att jag inte riktigt gör det. Äh, skojar bara, klart jag gör. Eller? Nosferatu är ju fantastisk, Körkarlen likaså, men sen...Tja, för det första har jag inte sett så himla många när jag tänker efter, och bara det säger kanske en del; jag hänger inte på låset direkt när de annonseras i olika sammanhang, inte heller på TV. Det finns till och med några riktiga måste-se-klassiker som jag ännu inte suttit ner och sett från början till slut (måste jag erkänna lite skamset): Pansarkryssaren Potemkin till exempel. Visst har jag sett hela, men aldrig som film så att säga, bara bit för bit, som Film-film liksom. Ja, ni förstår...
Så vad är problemet? Tja, jag tycker nog att Erotikon illustrerar det ganska väl för min del, genoom att vara både otydlig och övertydlig på samma gång. Många gånger inleds en scen med att ett par inleder någon sorts samspel som man redan innan vet exakt vad det ska gå ut på. De pratar med varandra några sekunder, och man vet alltså inte vad som sägs, bara vad det handlar om. Sedan kommer en textruta där åtminstone en replik blir "sagd". Därefter fortsätter dialogen minst lika länge som före skylten, varefter något faktiskt kanske händer.
Det här känns som futtiga och griniga invändningar, men det är det egentligen inte. Jag försöker bara förstå varför jag tycker som jag gör, och just det där scenupplägget är en av flera saker jag har svårt för. Det blir konstruerat på ett sätt som jag inte lärt mig bortse från, och då tappar jag fokus på berättelsen. Filmer från alla tider är såklart fulla av konstruktioner. Det är ju det film är, och jag tycker mig oftast vara rätt bra på det här med suspension of disbelief. Men i de flesta stumfilmer - nej, där fastnar jag.
Därmed blir det intressant att följa upp med varför jag ändå gillar vissa stumfilmer. Tyvärr kan jag inte ge någon redogörelse för det nu, för jag har aldrig satt mig ner och tänkt igenom det. Men med inspiration från denna visning av Erotikon lär jag nog göra det snart. Se där en positiv effekt av vännervisningen, även om jag inte direkt gillade filmen denna gång.
En uppenbar anledning till att jag inte gillar Erotikon är förresten genren: romantisk komedi är ju oerhört sällan något som faller mig på läppen.
SvaraRaderaFör övrigt måste jag ju säga att affischen nästan räcker för att göra filmen till en klassiker. Världsklass. Värd en bättre film.